Förlossningsberättelse del 2
Första delen kan ni läsa här ...
Malin var typ min gud under förlossningen och jag ville ha henne nära hela tiden. Medans vi väntade på att narkosläkaren skulle komma och sätta epiduralen på mig så introducerade de lustgas för mig. Herregud vad lustgasen gjorde under! Först fick jag lite panik över att luften var så tung att andas in men efter ett tag ville jag knappt andas utan den!
Vid 22 satte de epiduralen och efter det mådde jag såå bra. Jag blev en människa igen och kunde gå upp och röra på mig.
Vid 1 på natten tog Malin hål på vattnet och det forsade ut. Och då var jag ca 7-8cm. Jag fortsatte att försöka gå runt och ändra ställningar för att få ner bebisen mer i bäckenet och öppna upp mig mer.
Perioden mellan 1:00 och 04:41 är lite svagt för mig. Det var någon gång här i mellan som jag blev 10 cm öppen men Jolie hade inte sjunkit hela vägen ner. Och det var nästan detta som var det jobbigaste att jag INTE fick krysta. Och krystvärkarna var såå starka. Det var ungefär som att man satt på toaletten suuuuper bajsnödig men man fick verkligen INTE bajsa. Det var hemskt. Jag fick ändra ställning några gånger vilket var hemskt. Jag ville bara ligga still på sidan som jag låg på så när Malin sa att jag skulle vända mig till andra sidan vägrade jag. Det liksom gick inte. Till slut vände jag mig iaf och fick lägga upp ena benet på en ställning. Vilket också var jobbigt. Jag ville mest bara ligga i fosterställning ish på ena sidan och bara vara. Vilket såklart inte gick. Sedan sa malin det jag så längtade efter ”Du kan krysta om du vill när du får en krystvärk”. Jag började krysta när jag fortfarande låg på sidan och vrålade ut i ren kraft. Fick order om att stänga munnen och inte låta, för när man vrålar blir det inte samma kraft i krystet. På en krystvärk ska man krysta ca 2-3 gånger och jag krystade ca 1 – 1½ så jag fick lite värkstimulerande dropp för att värkarna skulle bli längre. Kommer ihåg att jag tyckte det var läskigt att de ville att jag skulle ha en värk ännu längre. Dock kommer jag inte alls ihåg att de gjorde ont nu. Vet inte om det var epudralen, lustgasen eller en kombination av de som gjorde att smärtan avtog eller om jag helt enkelt har förträngt det helt. Daniel har berättat att jag total däckade med lustgasen efter varje värk. Jag kvicknade till när han sa åt mig att försöka andas utan lustgasen ett tag. Men däckade lika fort igen, nu är vi ändå inne på timme 24.
Malin säger att hon ska hämta Madde som ska förbereda lite för bebis och jag inser att snart är bebisen här. Madde kommer in och fixar medans jag ligger mest och blundar och andas i lustgasen. Jag kommer ihåg att hon gick och nynnade på cirkle of life och att jag insåg då att vår spotify lista var igång som vi hade gjort tillsammans för att detta tillfället. Kändes lugnande att hon gick och nynnade på den. Hon var inte stressad vilket lugnade mig.
NU började vi närma oss och Malin och Daniel puschade på mig. Kommer ihåg att jag säger att jag är rädd. Jag började inse att jag verkligen ska trycka ut en unge och ”ring of fire” snart ska ske. Men Malin var bra på att lugna mig. Och jag hade Daniels peppande ord i örat hela tiden. Han var så nära mig hela krystfasen att han var helt svettig i håret från mitt svett. Malin ropade in en till barnmorska som ställde sig vid mitt ena ben, malin vid det andra och madde stod mellan benen och höll i en handduk där jag höll i andra änden. Och så hade vi en dragkamp i varje värk. Vilket gjorde krystande så enkelt eftersom jag kunde ”dra igång” styrkan på något sätt.
”Vill du se huvudet Isabelle?” säger malin och jag bara utbrister nej. Jag vill bara få ut ungen nu. Och efter några krystar till så känner jag hur det liksom ploppar och så är hon ute.. Barnmorskan som tog emot henne säger hela tiden ”allt är bra, allt ser fint ut” så jag hann inte ens reagera på att hon inte skrek. Och så la dom henne på min mage och där var hon. Vår fina lilla perfekta Jolie. Jag kramade om henne innan jag insåg att jag vet ju inte om hon är en flicka eller pojke. Barnmorskan kollar och säger ”Ja det är en liten flicka”.
Den känslan var magiskt. Hon är här, på min mage, vår egna lilla Jolie. Vi hade typ bestämt namnet men sagt att det beror på om det passar henne liksom, men så fort jag fick reda på att hon var en tjej så utbrast jag med tårar i rösten ”min lilla Jolie”.
Efter detta så klippte Daniel hennes navelsträng vilket resulterade i att det stänkte blod i hela ansiktet på mig, vilket jag fick reda på efter att Madde tog bilder på oss haha.
Jag kunde inte sluta ligga och kolla på vår lilla tjej när Malin sedan bad mig krysta igen för moderkakan. Kände lite ”men vafan har redan krystat ut en unge, låt mig va” så det kändes läskigt att göra det men det gick snabbt och var i stort sett smärtfritt.
överlag så hade vi en väldigt bra förlossning och jag ser bara possitivt tillbaka på den! Hoppas att framtida förlossningar är lika fantastisk :)