Några tankar!

Nu när jag vart i USA i en månad och hos familjen i snart en månad så tänkte jag sammanfatta lite hur det har varit. Till en början kände jag mig lite ensam, jag tror de var för jag såg att mina au pair vänner jag träffade på skolan redan hade börjat hänga med andra au pairer och börjat festa osv. själv har jag bara lagt tid på familjen. Så det kändes lite ensamt, nu är jag bara nöjd och glad över att jag tagit en paus från allt i en månad och bara lärt känna de människor jag ska leva med i ett år. Och jag känner verkligen att vi klickar. Självklart är de ju fortfarande lite ensamt utan "unga människor" förutom Jamie vid poolen. Men på lördag ska jag träffa de andra au pairerna, så då ändras nog en hel del här! 
 
En annan tanke jag har är att jag verkligen älskar amerikaner. Man är verkligen accepterad och alla är så hjälpsamma. Inte för att smutskasta Sverige eller nå, Jag älskar Sverige, det kommer alltid vara mitt hemland, men just nu måste jag erkänna att jag mår bättre med mig själv. Man är verkligen accepterad av alla, hur kort, lång, tjock, smal, konstig, smart, snygg , ful man än är. Jag har inte hört en enda gång sen jag kom till familjen "fan va kort du är" och det känns så bra. Jag har aldrig känt mig så accepterad. och jag mår inte dåligt av att gå med flipp flopp bland andra. jag mår så bra med mig själv. 
 
Självklart saknar jag min familj väldigt mycket. Men ett skype samtal med mamma bror och pappa räcker. Bara jag hör att de mår bra och att de fortfarande bryr sig om mig är allt jag behöver. De vet hur mycket det här betyder för mig och de har verkligen stöttat mig genom de hela! De jag saknar allra mest är nog Mormor och Morfar, De kan jag inte riktigt ringa när jag vill, utan måste försöka planera med mamma vilket dag och tid hon ska åka dit. När jag var hemma kunde jag åka till dom när jag vill. ibland tog de 2-3 veckor innan jag kom igen, och ibland åkte jag dit varje dag och var där några timmar. Mormor, Jag vet att du kollar ibland, så hälsa morfar från mig och oroa er inte för mig! Ni vet att jag fixar det här kanon! 
Självklart saknar jag resterna av mina familjen. Karinas "visord" är något jag fått höra många gånger sen jag var 4 år och jag har alltid svarat med en suck i stort sett. haha! Kan erkänna nu att jag saknar att höra henne "glöm inte att smörja in dig Isabelle" osv. Saknar att åka till pappa, hälsa på honom och prata med honom i 5 minuter innan han tröttnar på att sitta still och går iväg och jag och Karina sitter och pratar om allt mellan himmel och jord i flera timmar. 
 
Saknar att laga mat åt hela familjen på timotej och höra hur gott det är och sedan bara hänga i soffan och skratta åt Morgan och Ola conny. Gud vad jag saknar er alla.. 
Men som sagt, jag trivs så bra här så saknaden är bra för mig. Annars hade jag glömt bort er! haha! 
Jag längtar så tills pappa, karina, mamma och Roger kommer hit så jag kan visa dom allt här! Jag kommer vara som Christian var första dagen jag var här, han visade mig ALLT på 5 min. . haha! hann knappt andas mellan rummen. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att min bror även kommer hit! ska försöka planera en resa när han kommer nånstans. Han har sagt att han funderar på att komma till Jul, så vi får se om vi är med famijen här eller om vi åker nånstans.
 
Jag saknar självklart mina vänner oxå. Ni vet vilka ni är. och även om jag inte hör av mig på ett tag så vet ni att ni alltid kommer vara i mina tankar. går inte en dag utan att jag tänker på alla där hemma. vet att ni alla har de svårt med pengar osv så ni kanske inte kan komma hit, och det förstår jag fullt ut. det enda jag begär av er är en Stoooor feeet "välkommen tillbaka" -kram! och att ni inte glömmer mig! :) haha
 
Annars så är Amerika underbart! hade 6 ungar på McD idag och alla hjälpte mig med allt från servetter till ketchup och såg till att vi var nöjda. tänk att man blir så glad av det. 
Och jag vet att många av er tänker "mer sånt skulle vi ha i Sverige" , ja jag har ett tips till er, VAR SÅ! Sitt inte still och kolla på nån när de kämpar med nåt osv. Härom dagen på stranden när jag och Christy låg och sola såg vi att de bredvid skulle packa ihop och gå. det var två kvinnor, de hade 3 barn, en bebis, en hund och ett tält samt kylväska osv.  självklart hjälpte Christy och jag dom, och när de gick till sin golfbil med de första lasset stod vi kvar vid trappan med resten, och då kom de även fram en man som fråga om vi ville ha hjälp. Alla är så hjälpsamma. Och jag säger inte att det inte är så i Sverige. Jag önskar bara att det skulle vara mer. och om nån inte behöver hjälp utan bara ser allmänt sur ut, LE! tro mig, Alla blir glada över att se ett leende!
 
Hoppas att ingen tar illa upp nu eller nå. Ni ska veta att jag älskar Sverige. Men just nu är USA bara lite bättre. Jag kommer komma hem. När jag är i åldern för sambo, hund och hus är jag nog bosatt i Sverige. Men just nu behöver jag ett break, och det förtjänar jag så.jävla.hårt
 
over and out, Peace to you all!

Love Isabelle! 
 

Grattis på födelsedagen!

Grattis mitt fina hjärta på din dag! Saknar dig otroligt mycket! Hoppas de där hemma gör dagen perfekt för dig!

Idag ska jag sola lite extra mycket åt dig!