Förlossningsberättelse del 1
På torsdag kvällen den 20 februari började jag få lite mensvärks liknande värkar. Det var inte några jättestora eller några som vi tänkte mer på. Vi gick och la oss runt 23 och somnade runt 24. Jag har ju sovit rätt dåligt hela tiden senaste veckorna men den sista veckan var värst med tanke på att man även hade en del förvärkar. Jag vaknade sedan runt 3 av att det började göra mer ont. Ungefär som en rejäl mensvärk. Jag satte mig i duschen och sprutade varmt vatten och satt där i ca 1 timme, ringde från duschen och väckte Daniel. Vi gjorde frukost och började klocka värkar, de var inte så stora och pågick i ca 1 minut.
Vi hade en läkartid klockan 8:15 på Specialmödravården angående igångsättning men ringde ändå förlossningen för att höra vad de tycker vi skulle göra. De säger åt oss att gå på mötet och om det är igång kan de isåfall skicka in oss på förlossningen.
Nu kom värkarna med ca 5-10 mins mellanrum och jag var tvungen att andas igenom dom. Så vi åkte till speicalmödravården och skrev in oss och satte oss i vänterummet med massa andra gravida kvinnor och där satt jag med värkar. Det kom en barnmorska som ropade in en annan mamma men hon såg då hur ont jag hade och frågade om namn så vi fick komma in direkt. De kopplade upp CTG på mig och jag fick ligga i ca 20 min tills kurvan blev klar.
Sedan fick vi träffa en läkare som undersökte mig och jag var 2 cm öppen och då gick även slemproppen. Hon frågade om vi ville stanna eller åka hem och vi valde att stanna när vi ändå var där. Tänkte att då kanske jag kunde få hjälp med värkarna som började göra mer ont nu. På förlossningen fick vi rum 7 och där låg vi i ca 2 timmar innan en barnmorska tyckte att vi skulle gå en promenad och gå och äta så skulle vi se om något har utvecklats i förlossningen. Annars tyckte hon att vi kunde åka hem en stund. Vi gick till ett café och åt en väldigt tråkig bakad potatis. Nu var mina värkar så pass starka att jag fick andas igenom och stanna till för att ta dom. Fick två alvedon och en morfintablett som hjälpte rätt mycket. Vi kom tillbaka till förlossningen och vi hade då bestämt oss för att åka hem några timmar. Jag tänkte att jag kanske behövde sova eftersom jag varit vaken sedan 3. Daniel somnade och jag försökte sova lite men mina värkar blev mer intensiva så jag gick runt i lägenheten och tog dom. Vi åt lite för att få i oss energi och till slut valde Daniel att ringa förlossningen då jag fick panik över värkarna som kom. Jag visste inte hur jag skulle ta den smärtan så blev mest rädd (med facit i hand skulle vi ha gått en profylax kurs). Vi var iaf välkomna in igen!
Vi kom in runt 17 tiden och fick då rum 9 och barnmorskan studenten Nina och barnmorskan Pernilla presenterade sig. Nina blev så viktig för mig. Hon hade läst sammanfattningen som min barnmorska Alva gjort från BVC och mitt brev och verkligen tog till sig allt för att jag skulle känna mig trygg. Hon föreslog att jag skulle sätta mig i badet eftersom jag hade pratat med Alva om att jag vill testa på bad. Har hört att det funkar väldigt bra som smärtlindrande. Så vi tappade upp ett bad som jag fick sätta mig i och söta Nina hämtade till och med ett batteridrivet ljus så vi kunde släcka ner i badrummet och bara försöka slappna av. Och wow vad det gjorde under!! Värkarna i stort sett avtog. Vi hade med en musikspelare som vi spelade lugn musik på och så satt jag och Daniel och bara pratade. Det är faktist en stund som jag ser tillbaka på och tycker är såå mysig. Där sitter vi i väntan på vårt barn. Efter ca 1-2 timmar tröttnade jag på badet och ville upp.
