Jag saknar det jag hade!
Jag är lite halvt ledsen idag. Jag har insett att det är aldeles för dyrt för mig att åka till Nya Zeeland och jobba i ett år. Så den planen får helt enkelt försvinna. Jag har inte gett upp planerna med att besöka landet. Men då blir det nog semester om något år.
Jag tror jag vet varför jag är så ivrig att sticka. Det är för att jag inte har nåt här hemma i Sverige jag känner att jag vill stanna vid. Min familj och mina vänner har jag, men dom hade jag även i USA. Och dom har sina liv. Jag är ensam. i USA var det så många som var i samma sits. Det var jag och mina au pair vänner. Vi alla kände likadant och vi alla stöttade varandra. Här finns det ingen som stöttar mig på det sättet. Folk tror jag ska komma in i allt på en gång och leva lyckligt i Sverige. Men jag saknar USA, och jag saknar alla som stöttat mig under de 2 åren i USA. Det är så svårt att förklara. Jag vill bara skriva av mig typ. Jag vill så himla gärna tillbaka. Men samtidigt vill jag stanna för att alla här som vill ha mig här. Men ändå sitter jag ensam 4 av 7 kvällar. Utan någon att prata med. Nej, jag måste ha något att se fram emot. Jag måste ha en plan som driver mig framåt. Framför allt så vill jag bli kär. Riktigt kär.
Fick precis ändra min kategori från "my second year as a au pair" till "my life" och det tog emot så himla mycket. Tänk hur mycket en människa kan ändras på två år.
