Rolig biltur..

Alltså, hur kan en liten tjej på 3 år ta upp HELA sängen? En king size säng dessutom. Extra stor liksom, ändå så tar hon upp 90 % av sängen. Var på väg att flytta på henne när jag vaknade femtioelva gånger. Men att vakna upp med hennes leende mitt emot mig på morgon gjorde det hela värt det. Vi låg och kramades innan vi gick upp för att packa och städa och åka hem. 

Och nu är CI Äntligen hemma. Vilken resa det var hem. Scott köpte åksjuk tabletter åt mig så jag vart inte dålig alls. Sov mestadels, helt underbart. Men lilla Elizabeth mådde inge bra. Redan efter 10 min hade hon magont och ont i halsen. Vi köpte medicin åt henne men hon mådde fortfarande dåligt. Det gick liksom upp och ner. Det var inte förens vi var cirka 40 min hemifrån som hon kräks. Jag satt bredvid henne och min hm Melissa satt bredvid mig, vi tre var alltså längst bak. Det vart panik i bilen, jag och Melissa flyger upp, jag håller i en nerkräkt Elizabeth som bara gråter, Melissa städar spyorna medans tvillingarna vart rädda och börja gråta. Detta på gick i cirka 15 min men det kändes som längre.. Usch. Efter det var bilturen hemsk.. Luktade spya och mest bak vid oss. Tack och lov att vi var så nära hemmet. 

Väl hemma packade vi ur bilen sen började jag packa . Känner att Jah vill komma in i det lite innan sista veckan. Är bara tre veckor kvar här. Sinnes.
En början!


Godnatt från en röd ägd Isabelle. Har börjat kolla om One three hill och såg precis avsnittet när en av mina favoriter blir mördad av den man hatar mest i hela serien.. Ni som sett serien förstår vad jag menar, man är tokig om man inte gråter i det avsnittet.

Kommentera här: