Brians visit part 4 - Alcatraz!

Isabelle Andersson / 02 Oktober, 2014 - 08:32 / Brians visit

Alltså åh vad jag hade längtat till att åka till Alcatraz. Det har liksom vart överst på listan sen jag kom hit. Att jag åkte dit med Brian gjorde saken bara bättre =) Vi hade en otroligt bra dag. Vår färja gick vid 14.10 och vi hade redan hämtat ut biljetterna dagen innan så vi kunde bara ställa oss i kön. Smidigt som sjutton. Färjan dit gick rätt snabbt. Och det var så vackert. Jag var helt tagen av allt. 
 
 
Det var blåsigt och molningt samtidigt som det var varmt och soligt. Detta san fran väder kommer jag alltid att förstå mig på. 
 
 
När vi klev av båten så var vi nästan mer än 150 stycken. Men det var redan massor på ön. Det vi trodde var en guide tur var i sjävla verket en tur man fick göra  själv. Dock fick man några hörlurar , och på den var det en röst so guideade hela vistelsen. Vilket gjorde det bättre för man kunde pausa och vänta tills människorna innan var klara och sedan gå vidare. Och man fick lära sig mycket mer, och tystnaden i byggnaden! eftersom alla lyssnade. 
Vägen från färjan. Huset längre bort är ett hus där vakter bodde med sina familjer. Det bodde alltså barn där, helt sjukt. Till höger var det en nöjeslokal med bowling och grejer för dom. 
 
 
Stället var nästan på väg att falla isär och man såg verkligen att ön är sliten. 
 
 
Här var ett rum med massor av bilder. Bilderna ni ser till vänster är de sista fångarna som lämnar Alcatraz.
 
Den här mannen var en fånge på Alcatraz när han var ung (bilden åt vänster är hur han såg ut då) Otroligt intressant att höra om livet på alcatraz från en fånge. Han berättade att nyår var värst, när de kunde höra alla glada kvinnoröster över havet. De som hade instrument försökte göra så mycket liv de kunde. Annars så sa han gång på gång "det här var vårt liv, precis som ditt var i friheten" precis som att han inte förstod varför vi är så facinerade av stället. Någon frågade hur det kom sig att han var på alcatraz och han sa att han var en 18 årig grabb som älskade adrenalin och att han snodde en bil. Brian är helt säker på att han gjort nåt grövre, men inte kunat säga det till oss. Vilket är förstårligt eftersom det var barn bland oss.
 
Klädes rum vid duscharna. 
Detta var duscharna. Här fick jag en skarp olust känsla. Att stå där med alla andra och göra sig ren, det kan inte ha vart kul (å andra sidan förtjänade dom det)
kläders hyllor.
 
En av cellarna vi såg.
Så här var headsetet vi fick. 
 
Ännu en cell.
 
4 av de vakter som arbetade på alcatraz. 
 
Ute gården. 
 
Kan ju fan inte vart lätt att se den här utsikten varje dag.
några av de värsta fångarna. barnmördare, våldtäcksmän,rånare osv.
 
"Doc"s cell. Han som älskade och måla och som sedan var rvungen att sluta, Han högg av sina fingrar inne i verkstaden efter det. 
Här är den enda lilla rutan dom hade till omvärlden, Om dom fick besök så att säga.
 
Huset är vakterna bodde med sina fruar och barn.
Det var en otroligt vacker utsikt. 
 
 
 
kontoret för vakterna. 
Detta är cellen till Allen West, personen i cellen bredvid Frank Morris (hjärnan bakom flykten) West var alltså den som blev kvar och inte lyckades. Det var han och Frank som turades om. Och Allen lyckades även få färgerna som de använde på sina dockor.
 
Frank morris cell. Cellen som troligtvis gjort hela alcatraz känt. Det var allts Frank, Bröderna Anglin och Allen West som gjorde hålen i väggen för att fly. West blev dock kvar medans dom andra lyckades (och troligtvis druknade i det kalla vatnet , för tro mig, det är kallt som faaan)
 
 
Detta är ett av isolerings rummen. Det var alltså en cell där inne. Sen stängde man dörren och det vart kolsvart.
 
 
 
 
 
 
Detta är celldörren in,
Och det var inte den mysigaste cellen. En fånge berättade under turen att under timmarna i mörkret så fanns det en sak att göra, Ta loss sin knapp på skjortan, tappa den och sedan gå och leta efter den, sedan tappa den igen. Det var så de fick tiden att gå där inne. 
 
 
Besöket på Alcatraz var det häftigaste och läskigaste jag vart med om sen jag kom till Cali. Vilket ställe alltså. och vad häftigt det är att man kan besöka stället. Otroligt tacksam att jag lyckades göra det!
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0