Isabelle

wow, kan ni förstå det ? 264 dagar i USA, tåvhundrasextiofyra.. Känns ju .. jag vet inte, overkligt. och att jag ska vara här ytterligare 131 + 365 dagar är ännu overkligare! 

 

Igår pratade jag med Hampus på fb och han sa nåt som var väldigt klockt "Dom enda som glider bort är dom som inte är dina riktiga vänner dom som inte står dig tillräckligt nära och tyvärr är det fler en vad man tror... dom som verkligen betyder någonting kommer finnas kvar."  När jag sa till honom att jag var rädd att tappa kontakten med folk.

 

Och han har så rätt. Och jag måste säga att jag är så otroligt glad över att de vänner som jag alltid tagit som bästa vänner, fortfarande finns här för mig. Även om vi inte skypar så byter vi ord på FB och stöttar varandra i allt. Att höra "Jag saknar dig Issa, kom hem!" är bland de mysigaste sakerna att höra just nu. Att jag fortfarande finns i tankarna hos mina bästa vänner. Och dom finns i mina. Så ofta. Varje gång det händer nåt här så tänker jag "Åh jag måste berätta för Linn och Emma!" eller "Rasmus hade älskat det här" eller "Det här vill jag göra med Hampus" osv osv. Jag vet , att de kommer alltid vara mina vänner. Även om jag nu skulle bosätta mig i Amerikat. 

 

Men det jag längtar allra mest till nu, är att när jag är hemma. Och kan bjuda hem alla mina vänner på middag och bara njuta av deras sällskap. Åh vad jag längtar efter er. Är helt sjukt. Jag är verkligen världens lyckligaste som har just er som vänner! =)

 

För att säga ett uttryck som var känt när jag var 14-15 år "Ingen Issa utan er" ;) haha