Isabelle

Jag kan verkligen inte hitta rätt ord för att beskriva hur mycket den här tjejen betyder för mig. Hon har alltid vart den som är närmast mitt hjärta. Hon är min syster, en del av min familj och en stor del av hela mitt liv. Jag vet inte en människa som är så stark, givmild, galen, omtänksam och underbar som hon! Hon har verkligen alltid vart min sida, vad som än har hänt har hon alltid stått på min högra sida som ett stort stöd.

 

Vi träffades för första gången redan i förskolan. Då hade vi både talsvårigheter, hon hade svårt att säga S och jag hade svårt att säga R. så vi gick tillsammans vid en talpedagog. minnerna från dom stunderna är bara posetiva, Ann (vår lärare) spelade alltid bingo med oss och likande saker, det var så hon fick smeknamnet Bingo-Ann av oss. vi hade väldigt kul ihop under dessa stunder. och våra läxor vi fick var att jag skulle träna på at säga "MaRina" och hon skulle träna på att säga "ISabelle". Trots att vi hade så kul så hade vi våra "egna" vänner utanför klassrummet. jag hängde med 2 andra och hon med en annan , vi vart så småningom ett stort gäng allihoppa, men innan det så var vi lite delade.

Det var i 2an när vi hade blivit uppflyttade till Stråssa som jag och Marina började vara hela tiden. Mina vänner och hennes vänner ville spela pingis, men det ville varken jag eller marina , så det slutade med att det var hon och jag som lekte på rasten. sen dess har det vart vi två. så i 10 år har hon vart min bästa vän. och hon kommer vara det i minst 60 år till. Ingen kan ta hennes plats!

 

Hon vet precis hur jag funkar, och hon vet att om jag blir sur, så är det bara att säga något roligt eller putta på mig. Och det är samma vis tillbaka, och vi börjar alltid att skratta. Det kan gå flera månader innan vi ses igen, men när vi ses då är det precis som att vi aldrig lämnat varandra! Då är det typ som vi är tillbaka på rasterna i 2an och vi börjar toka oss igen.

 

Jag har även blivit en del av hennes familj. Hennes mamma och Storebror är minst lika viktiga för mig som hon. Det har alltid vart min andra famij.  jämt när jag vart nere så har jag åkt ner till dom och allt har blivit bättre. När marina bodde hemma och jag åkte ner till henne så fick jag alltid så stora kramar av Gunilla och Mattias! Jag är och kommer nog alltid vara en del av den lilla familjen! nu har ju den dock förstoras med lars, Jonathan osv. Men på ett sätt, kommer det alltid vara vi 4 i en egen liten familj!

 

Min familj älskar oxå Marina. Dom vet att hon är så otroligt viktg för mig så dom har alltid välkomnat henne med öppna armar och vart lika glad mot henne som Gunilla är mot mig. Det roliga är att när marina och hennes familj flyttade tillbaka till Herrljunga i början av 7an så var det INGEN som trodde att vi skulle håla ihop. Men vi var fast beslutna om att vi skulle vara bästa vänner resten av våra liv. Och än så länge har vi varandra. och det vet jag att vi alltid kommer vara!

 

Det är så himla jobbigt att hon bor så pass långt bort från mig. vi träffas kanske 4 gånger per år. när vi gick i skolan vart det oftare för då betalade våra föräldrar. men nu får vi stå för det själva, och det är lite svårt med hyra, räkningar, hus och jobb att få till . vi försöker iaf köra varannan gång, så snart hoppas jag att min fina kommer och hälsar på mig!

 

Den här tjejen var mitt största stöd under min uppväxt. vi har stått vid varandras sida oavsett vad. vi är lika djurkära så när våra djur har gått bort har vi stöttat varandra helt och även vart likna ledsna. Jag kommer ihåg när hennes Gustaf försvann, vi båda var så ledsna. och när Flisan somnade in. Då fanns hon som ett plåster fast även hon var ledsen. även när det kommer till killar, vi har stöttat, uppmuntrat, tröstat och träffat varandras killar. om jag skulle träffa en kille som inte accepterar Marina är det inte alls ett svårt val att välja mellan. Killen ryker innan han ens hinner blinka! 

Vi är så otroligt lika men ändå olika. hon är mer tystlåten och försiktig, medans jag är pratglad och spontan. men när vi är med varandra så är vi likadana. en del har trott vi är syskon!