a walk down memory lane!
Det är inte ofta jag får skrivlust, men när jag väl får känner jag att jag vill få ner allt jag har i huvudet. Så nu sitter jag här, lyssnar på regnet utanför och dricker en kopp kaffe. Ännu en ledig dag. Skönt att slippa Kixon men surt att inte få jobba ändå. Snart har jag dock en fast tjänst på enellys. Hoppas jag kommer trivas där!
Nu har jag vart i Sverige snart 5 månader. När jag hade vart i USA så länge la jag upp en bild och var så stolt över mig själv. Nu är det mer typ eeh. Jag vantrivs så här. Jag älskar att ha mina familjer nära igen. Men jag känner inte det där drivet jag hade i USA. Där hade jag ett driv som gjorde att varje dag var en ny dag. Här i Sverige känns allt så tråkigt. Jag känner att jag vill komma ut i världen igen, men vågar inte själv. Samtidigt vill jag bli kär och leva som alla andra jag känner gör här. Det absolut bästa vore ju att träffa någon som har samma driv som jag. Som vill ut i världen men samtidigt ha en trygg punkt hemma i Sverige. Men som sagt, inget jag kan skynda på . Det kommer när det kommer . Fram tills dess ska jag njuta av att ha alla mina familjemedlemmar nära mig så länge jag kan.
Dock saknar jag dessa tre så otroligt mycket! Ni anar inte hur fina dom blivit , hur mycket dom växt! JC är så mycket längre än mig nu. Det var ju bara en tidsfråga, men att jag ska kolla upp till honom är konstigt. Åh vad jag längtar efter dessa människor.
Samma sak med dessa 3. MIna finaste flickor som visade mig en kärlek jag aldrig vart med om. Det är löjligt hur mycket man älska någon man inte ens har en biologisk koppling till.
Nu ska jag ta tag i tvätten , och sen åka till mormor och morfar och hänga lite. Packa måste jag oxå göra! På lördag sticker jag och släkten til turkiet!