Isabelle

Precis kollat klart på det sista avsnittet av one three hill. Gud vad jag älskar den serien. Jag älskar alla serier. När man är ledsen eller bara känner sig nere är serier det bästa som finns. Man lever in i dom så. Sen när ett avsnitt tar slut får man en liten verklighetskick och man själv vill försöka få sin dröm uppfylld. Jag tror faktist att det är från serier som jag faktist hamnade i Amerika. De verkade ju ha så otroligt bra liv här. Och jag måste faktist erkänna. Amerika is pretty damn good. Jag har två rädslor just nu som finns i mina tankar jämt, 1. Jag återvänder aldrig till Sverige. 2. Jag återvänder aldrig till Amerika. 

Verkligen kluvna tankar. Hur kan man vara på två olika ställen på jorden? Jag ser fram emot en framtid i Sverige med min familj och mina vänner nära. Men också en framtid i Amerika, så trevliga, hjälpsamma och otroligt härliga människorna är här. Kanske finns sånt folk i Sverige med, men jag var förblindad av att tycka att Sverige  är ett "skitland med vinter". 

Kan verkligen säga att man uppskattar så mycket när man lämnar det trygga. Jag känner mig som den rikaste, modigaste, lyckligaste och mest framgångsrika tjejen i mitt liv. Inte för att jag har pengar, för det är det dåligt av! haha, och inte är det för jag är framgångsrik med företag eller så. Utan för jag hade modet att lämna min trygghetscirkel, för att uppleva min dröm, jag är den lyckligaste efter att jag insett att mina vänner och min familj ALLTID komer stötta mig. och att de verkligen älskar mig. Det går inte en dag då jag inte får skype samtal av vänner/familj eller ett meddelande på facebook. Sånt betyder så mycket. Jag är framgångsrik för jag blickar framåt och jag vet att min framtid är ljus, för jag tänker göra den ljus. Vad som än händer. Jag har insett att jag är en glad person som alla säger, och att vara ledsen passar inte mig. Jag vill alltid leva som jag gör nu, ständig pirrande lycka i kroppen. Det är som att vakna upp kär varje dag, på riktigt! 

Och jag är den rikaste för alla otroliga upplevelser jag upplevt. NYC, Washington DC, Florida, Disneyword, osv. Saker jag trodde jag bara skulle se på filmer. Absolut inte på riktigt. 

 

Såna tankar snurrar i mitt huvud rätt ofta, och det är jag glad för. För det visar att jag har saker att vara tacksam för. Jag hade aldrig hamnat här om det inte var för allas stöttande. Tänk om jag aldrig böt till SSN, tänk om mina föräldrar sa "äh, bit ihop, du är ju faktist 13år. livet är tufft",  och jag fick gå kvar i Storåskolan. Jag tror inte mitt liv hade vart pest, men jag tror absolut inte att det hade vart lika bra. 

 

Och likaså när jag började berätta om min dröm om att flytta till Amerika, tänk om mina vänner hade skrattat mig i ansiktet och sa "jo tjena, dröm vidare" utan istället vart dom nyfikna, dom lyssnade på mina ständiga idéer och tankar om Amerika. Och hjälpte mig att göra drömmen sann. 

 

Livet går ju ut på att man har så mycket olika val framför sig. Jag är tacksam för mina val, för livet vart så bra för mig. Men utan männskorna runt omkring mig hade jag nog aldrig haft modet med de valen. Man väljer sina val själv, men man får alltid vägledning av dom som verkligen älskar en. 

Ja, Nu ska jag inte gå in allt för mycket på det. Många tankar snurrar och jag har så många drömmar. Som jag vet kommer bli sanna. Tänk, min nästa dröm är att besöka Californien, och nu ska jag flytta dit! =) Om du bara tror på din dröm. så blir den sann! =)