Isabelle

Vilken underbar vecka jag haft. Verkligen så skönt att ha en vecka utan barnen. Även om jag sakande dom. Kom på mig flera gånger att jag "skröt" om dom. När jag kom till skolan igår så kom Jessica springandes och gav mig en stooor kram. Även Christian gav mig en stoor kram innan läggdags och sa "I love you" flera gånger.  JC berättade att han hade fått några bra träffar på sina matcher osv. Och herregud, ungen är nästan lika lång som mig. Vad hände? det var ju bara en vecka.. Men Nu har jag 2 veckor kvar med dom. Usch vad tufft det kommer vara. Jag älskar dom verkligen. Mina fina värdbarn.. 

 

Igår var en tuff dag för mig. Jag insåg för första gången att jag ska lämna Brian, Familjen och alla mina vänner här. Stackars viivi fick försöka hantera mig när jag grät i bilen på väg hem. Jag kunde verkligen inte sluta gråta. Tårarna bara rann.. Till slut kände jag att var tvungen att prata med min värdmamma. Så fort jag såg henne började tårarna rinna mer. Hon blev först helt skräkslagen, men förstod sedan varför jag var ledsen. Jag berättade allt för henne om Brian, Veckan, om hur mycket jag kommer sakna familjen. Det var verkligen så välbehövligt. 

 

Idag är det mycket bättre. Jag vet att allt löser sig. Jag kommer inte förlora någon. och ALLA här stöttar att jag vill åka. Precis som alla gjorde i Sverige. Men nu förstår jag vad alla menar med att det är tuffare att lämna Amerika än att lämna Sverige. Tur har jag ett år till här! =)

 

Nu ska jag åka och hämta barnen, 8 gånger till. Sjukt.